Månadens intention

För ett par veckor sedan läste jag en viktig insikt som en person jag känner delade med mig. Den handlade om att det är så viktigt att vara sann mot sig själv. Att verkligen känna efter och känna in i sitt hjärta. Och samtidigt vara snäll mot sig själv på vägen, att jag gör så gott jag kan och att det är bra nog.

Det var något med denna insikt som inte bara kändes så viktig för den här personen utan även för mig. Jag kunde inte riktigt förstå varför, men jag kände det i mitt hjärta, så starkt.

Jag förstod att jag inte hade varit sann mot mig själv

Det är först nu som jag förstår varför den här insikten kändes så viktig. Det är för att jag under en period haft så svårt att vara sann mot mig själv. Jag har haft svårt att komma i kontakt med vad som känns rätt i mitt hjärta. Jag har inte kunnat möta mina känslor, när de försökt tala om att något inte känts bra.

Det som har hänt är att jag inte har kunnat stå upp för mig själv och säga ifrån när människor har sagt och gjort saker som gjort mig ledsen. När jag inte blivit sedd och hörd i relationer. Men även när jag har känt mig bortvald i relationer.

Jag har inte mött och uttryckt dessa känslor, utan undvikit och sprungit ifrån dem. I stället har jag tillåtit mig själv att bli behandlad illa och respektlöst.

Det har slutat med att jag börjat tro att det är jag som gjort fel – att det är mitt fel. Att jag har missförstått. Att det jag känt inte varit sanning. Att det jag sagt inte varit sanning.

Tills jag läste insikten igen

När jag sedan läste insikten igen, så hände något. Jag fick kraft att göra allt det där jag tidigare inte hade gjort. Jag började möta känslorna – och säga ifrån.

Säga nej till människor som behandlade mig illa och respektlöst. Säga ifrån när människor sa eller gjorde saker som sårade mig.

Jag började uttrycka när jag inte kände mig sedd och hörd i relationer. Och på riktigt möta den där känslan av att vara bortvald.

När jag gjorde det var det några få människor som kunde möta mig. Som kunde se och höra mig när jag uttryckte min sorg eller ilska. Som kunde känna med mig.

Andra har inte kunnat det. De har avvisat mig på ett sätt som fått mig att känna mig respektlöst behandlad – som att min värdighet tagits ifrån mig. Som sedan har fått mig att bli rädd och känna att det är jag som har gjort fel. Att det är jag som inte talat sanning.

Tillsammans med dessa människor tappade jag bort mig själv igen och började återigen vara osann mot mig själv – och springa. För att jag blev så rädd. Rädd för att de hade rätt.

När jag förstod varför

Det är först nu jag förstår vad som hände och jag kan nu se allt så tydligt.

Jag slutade vara sann mot mig själv för att jag blev rädd. Och jag var egentligen inte mest rädd för att de där människorna hade rätt – utan för att jag hade rätt.

Att mina känslor hela tiden talade sanning. För när jag känner efter nu så känns det så i mitt hjärta.

Rädslan ersätts med trygghet för att jag är sann

Jag är inte rädd längre – utan trygg. Jag har trott att jag behövt andra människor för att kunna känna den där tryggheten. Men nu förstår jag att jag inte behöver det – bara mig själv och mitt hjärta.

Den här tryggheten finns i mitt hjärta – ingen annanstans – precis som den finns i alla människors hjärtan.

Först nu kan jag känna att jag inte har misslyckats. Jag kommer förmodligen fortsätta att börja gråta efter att jag mött ilskan och sagt ifrån. För att sedan bli rädd – och återigen börja springa. Och det kommer kanske ta lång tid innan jag kan möta dessa människor jag fortfarande inte kunnat möta. Men det får vara okej.

Jag har varit sann mot mig själv så många gånger på sista tiden. Jag har gjort så gott jag kan – och det är bra nog.

Att fortsätta vara sann mot mig själv

Jag längtar tills jag kan säga ifrån, utan att bli ledsen och rädd. Tills jag kan möta alla mina känslor – och känna mig lugn och trygg i dem. Framför allt ilskan. Den känslan har jag svårast att möta. Det är dit jag vill. Det är dit jag är på väg. Men vägen dit känns ibland lång. Och det är okej. Det är mer än okej.

Månadens intention

Min intention för år 2019 är att leva i mitt öppna hjärta. Jag vill känna den där tryggheten som jag inte finner i andra människor – den som bara finns i mitt hjärta. Jag vill välja mitt hjärta, i stället för rädslan.

Vill du också välja ditt hjärta i stället för rädslan den här månaden – och sträva efter att göra det resten av året? Eller varför inte resten av livet?!

Om du vill leva i ditt hjärta måste du välja det. Du måste välja det, fast du är rädd.

Den här månaden vill jag att DU också är sann mot dig själv.

Vad känns rätt i ditt hjärta?

Vad drömmer du om?

Vilket steg behöver du ta för att röra dig i rätt riktning?

Var sann mot dig själv!

Och var snäll mot dig själv på vägen, för du gör så gott du kan, och det är bra nog.

När du läser detta sitter jag på ett flygplan för att möta världen – på riktigt. Jag har släppt taget – för att flytta till Bali.

Med all kärlek,
Madeleine