Månadens intention

Vi kommer till denna värld och vill bli älskade och älska. Det är det enda vi egentligen vill och behöver. Vi lär oss att älska, samtidigt som vi lär oss att vi lever i ett samhälle där vi identifierar oss med det vi gör.

Vi lär oss tidigt att vi ska älska varandra, samtidigt som vi lär oss att se och höra varandra för det vi gör.

Vi blir sedda när vi presterar. Vi blir hörda när vi är duktiga. Och vi blir älskade när vi gör detta.

Det är bara det att när vi får lära oss att det vi gör är viktigare än den vi är, så blir kärleken villkorad.

Då lär vi oss inte det viktigaste, som är att vi bara kan älska och känna oss älskade i varandet – inte i görandet.


Det är mycket viktigare hur du mår och vem du är,
än vad du gör och har.

Human Awareness


Så länge vi enbart fokuserar på prestationer kommer det aldrig att bli tillräckligt. Det kommer alltid att krävas mer … och lite mer.

För en vecka sedan var jag på Fånga Livet! som deltagare. Under fyra dagar såg sexton människor inte längre varandra för sitt görande, utan sitt varande – och det krävdes inte mer. Efter det blev det så tydligt att det den andra månadens intention skulle bli: ”Ditt varande är viktigare än ditt görande”.


Se mig …

Redan när jag var två år gammal lärde jag mig att jag blev sedd och hörd av min pappa, framför videokameran. Det var där han såg mig, men han var inte närvarande. För alltid när jag stod framför den med mina längtande ögon som letade efter min pappas, så var hans blick alltid samtidigt fäst vid tv-skärmen.

Jag lärde mig att om det var någonstans som jag blev sedd och hörd av honom så var det framför den där videokameran. Så det var där jag ville vara. Och det var där jag fortsatte att vara.

Den enda gången jag lyckades få pappas ögon att stanna kvar i mina var när jag var duktig. Han såg mig när jag var duktig, om än bara för ett ögonblick.

… här är jag

Jag hade återigen ropat på honom. Pappa frågade mig vad jag skulle göra när min lillasyster kommit till världen och jag försökte berätta för honom att jag skulle bära henne själv. ”Bäja säll” sa jag till pappa med en längtande ton. ”Spela spel?” svarade pappa efter ett tag med en frånvarande ton. Jag försökte få honom att förstå flera gånger, men misslyckades. Istället började pappa berätta vad jag och min lillasyster kunde göra.

Slutligen försökte jag en sista gång, utan att ens veta om det. Precis som att jag hade gett upp, men fortsatte att försöka. ”Jag vill bäja” sa jag med en oföränderligt längtande ton. Den här gången svarade han nästan direkt. ”Bära?” sa han med en plötsligt uppvaknande ton. Mina tvååriga ögon lyste hoppfullt, men hade fortfarande svårt att tro att han faktiskt hade hört. ”Bära själv?” fyllde han sedan i. Mina längtande ögon hade nu fyllts med förvåning. ”Jag kan pappa!” sa jag sedan och rätade stolt ryggen mot fåtöljen. ”Du är duktig du” svarade han.

När det inte räckte till

Min pappa såg mig även när jag försatte mig själv i situationer som var spännande, men som kanske inte alltid var så bra för mig och inte heller kändes bra.

Där stod jag framför videokameran och ropade på pappa. Jag ropade en gång. Två gånger. Tre gånger. Till slut lyckades jag fånga hans ögon som snabbt hade växlat mellan tv-skärmen och mig.

”Kan du göra en kullerbytta Madeleine?” sa han. Mina tvååriga ögon lyste och jag gjorde en kullerbytta på en gång, på golvet. Den avstannade halvvägs, vilket resulterade i att jag föll hårt med ryggen mot golvet. Smärtan i min lilla tvååriga kropp var oundviklig. Pappa hörde det, men såg det inte. Hans ögon var istället plötsligt närvarande och han gav stående ovationer. Mina ögon lyste mer än någonsin. ”Till pappa?” sa jag en gång, men fick inget svar.

Jag sa det sedan en gång till och pappa insisterade. Jag gjorde en kullerbytta till. Den här gången kände jag på mig halvvägs att hans ögon återigen var frånvarande. Så den här gången stannade jag med huvudet och händerna mot golvet och vred kroppen, så jag såg pappa mellan mina ben. Mina ögon var helt närvarande och så längtansfullt letandes efter min pappas att jag inte märkte när min kullerbytta var på väg att avslutas, den här gången ännu hårdare, in i en bokhylla. Pappa både hörde och såg den här gången. Min längtan hade gått i uppfyllelse. Pappa hade sett mig. Pappa hade hört mig. Jag skrattade och ville bara fortsätta.

Efter det här har jag hela tiden försökt bli duktigare. Jag har hela tiden försökt prestera bättre. Jag har försatt mig själv i situationer som bara blivit större och värre. Allt detta för att försöka bli sedd och hörd. För det var det enda jag ville. För det är det enda jag velat. Ett helt liv.

När jag blev sedd och hörd …

För en vecka sedan var jag på Fånga Livet!. Under dessa dagar såg vi inte varandra för vårt görande– bara vårt varande. Plötsligt hade allt görande försvunnit och det enda som fanns kvar var varandet.

Det var först då jag inte bara förstod, utan verkligen kände, att jag hela livet hade blivit sedd och bekräftad för mitt görande – inte för mitt varande. Där blev jag istället sedd och hörd av andra människor för den jag är.

… det räckte till

Där behövde jag inte vara duktig för att bli sedd. Jag var inte tvungen att skapa situationer som inte var bra för mig. Jag blev sedd och hörd för att jag var jag. För att jag var ”filterlös”, som en av deltagarna kallade det. Jag behövde inte stå framför en videokamera för att bli sedd. Med samma längtande men samtidigt livrädda ögon hade jag fångat femton par ögon och väntade på att de skulle lämna mina, men de stannade.


Det är kontakten med dina känslor som hjälper dig
att kunna VARA i stället för att bara GÖRA.

Human Awareness


Mitt varande var viktigare än någonsin. Mitt varande var det enda viktiga. Jag hade blivit sedd och hörd. Och det krävdes inte längre ”lite mer”. Jag inte bara trodde på det – jag kände det i mitt hjärta och hela min kropp. Och det kändes bättre än någonsin!

Jag förstod att jag är älskad

På den här kursen förstod jag även att min pappa alltid hade sett mig, men det hade alltid krävts lite mer. Eftersom det alltid handlat om görandet och inte om varandet.

Det var först då jag förstod att min pappa alltid hade älskat mig, trots att det många gånger hade krävts lite mer. För han hade älskat mig på det sättet han visste – han hade försökt göra allt för mig. Precis som min pappa fortfarande älskar och försöker göra allt för mig.

Den här gången kunde jag förstå det – för jag kunde känna det. Jag kunde känna det så starkt.

Jag kände mig älskad. Av min pappa.

Kärleken var inte längre villkorad – den var villkorslös.


Den här månaden vill jag fortsätta bli sedd och hörd för den jag är och hur jag mår, istället för det jag gör. Och som med allt annat börjar det alltid hos MIG. För att andra ska kunna se och höra mig för den jag är – så måste jag börja se mig själv.

Jag vill även att du börjar se dig själv för den DU ÄR. För ditt varande är så mycket viktigare än ditt görande.

För när du börjar se dig själv för den du är, kan du börja se andra så som de är. När andra ser dig för den du är, kan ni börja se varandra på riktigt – för de ni är. Och det är först då du kan förstå att varandet är så mycket viktigare än görandet – för att du kan känna det.

Som vanligt har jag skapat en bild som du kan spara och använda som bakgrundsbild på mobilen om du vill, för att påminna dig om detta varje dag.

 

 

Vill du vara med?

Med all kärlek,
Madeleine

 


Vad är månadens intention?

Månadens intention har skapats för DIG för att DU ska få vägledning och på så sätt kunna ta steg framåt, för att förändra och ta makten över ditt liv.

» Läs mer om vad månadens intention kan göra för dig!


Att säga nej …

“Det var först när jag till slut blev somatiskt sjuk, som jag var tvungen att börja säga nej. Det var först då jag var tvungen att sluta acceptera det som inte är bra för mig …”

Förra månadens intention handlade om att säga nej till sådant som du inte vill och som inte känns bra, för att kunna säga ja till dig själv och det du verkligen vill och behöver.

» Här läser du förra månadens intention


? Gillade du det du läste och vill ta del av ännu mer? ?

» Anmäl dig till vårt nyhetsbrev HÄR!